Varför arkitekt(ur)erna behöver platta ontologier

Löst kopplat till bloggpost av Karl P i lördags.
Arkitekternas behov av en platt ontologi kommer i första hand av det faktum att en byggnad agerar på flera olika plan samtidigt och ofta oberoende av varandra. Misslyckandet av att förstå detta leder oundvikligen till icke önskbara effekter och ångest då man kan uppnå precis det man velat och ändå inte lyckas med en byggnad.
Den andra aspekten handlar om att acceptera att man inte har en priveligerad roll ett projekt. Rollen måste i varje projekt byggas upp, mer eller mindre från noll och varje relation man skapar måste understödjas hela tiden för att de ska genomföras.
I anslutning till den första punkten tillkommer förståelsen att det byggda projektet interagerar med många nätverk som är beroende av det. Inte bara sociala/brukare utan även ekonomiska, politiska, ekologiska etc. Detta har varit välintegrerat i arkitekturpraktiker, men mer eller mindre framträdande i teoribildning. Platta ontologier kan inkorporera detta utan att förlora arkitektens uppgift, att forma det byggda.
Detta leder till min största invändning mot OOO, eller rättare sagt, min uppfattning om Marcus och Fredriks fokus på objektens "undandraghet". Vi behöver inte intressera oss för vad som egentligen finns, men kan nöja oss med att stabilisera relationer. Vi vet att det vi gör har större potential än vad vi räknar med och då det visserligen finns en poäng i att lösgöra dessa potentialer är det just det, att konstruera och stabilisera relationer som vårt jobb handlar om.