Från Breuer

Intressant jämförelse mellan fultionalister och rationalister av Adolf Behne ca 1940 (Driller, 2000): Funk. sökte former som svarade till ett ändamål, ideala former. Rat., bl a Breuer, såg modernismen som lik traditionalistisk arkitektur i att den över tid utvecklar typer som en sorts förhandlad form vars kombinationsmöjligheter är arkitektens spelplan.
Intressant att koppla till någons inlägg på SG11, om "digital vernacular" eller Margret Crawfords förslag på "iterative urbanism".
Är materialistisk arkitektur rationalistisk/traditionell i sin metod i opposition både till manneristisk och klassicistisk/funktionalistisk arkitektur?
Breuer i en föreläsning från 1934: vi söker det "non-coincedental", dvs aktörer som finns där genom en stabilisering över tid. Här finns det en tanke om vissa arkitektoniska gravitationsfält som stabiliseras genom vetenskap inom modernismen och genom erfarenhet i traditionell byggnadskultur.
Inom mannerismen söks effekten för sig själv, först inom diskursen, men också gentemot betraktaren. Det blir en historisk händelse, ett debattinlägg som ett byggt yttrande och överspelat med nästa replik.
Klassicismen söker det ideala som står i direkt kontakt med byggnadens essens nästan utan att behöva materialiseras. Båda är revolutionära på olika sätt mot det evolutionära i materialismen.
Materialismen blir en sorts tredje väg där allting ständigt utvärderas gentemot sig själv och brukarna, men där stabiliteter får leva kvar om de helt enkelt håller. En sorts tro på efemerala essenser som även de är fixerade i tid och rum.
Återkommer nog till Breuer.