Digital vernacular

Sökandet efter en digital vernakulär arkitektur är nog inte vare sig en folklig arkitektur, inte heller en gräsrotsark eller populär arkitektur. Det ärväldigt mycket en arkitektur av arkitekter men som utgår från två aspekter: en lokal förankring (tekniskt, ekonomiskt och socialt) och en digitalt produktionssätt.

Det senare är nog ganska enkelt men jag kan bli mer speiik efter att jag förklarat det förra:

Arkitekturen måste utgå ifrån lokala förutsättningar: det som är rimligt att göra i LA är inte nödvändigtvis rimligt i Paris, Bergen eller Malmö. Detta handlar såklart om klimat, solljus, dygnsrytmer och säsonger, men också om tillgängliga och ekonomiska produktionssätt och material, hantverkskunnande och organisation inom byggsektorn.

Kulturellt/socialt spelar såklart existerande förställnigar kring smak/klass in, men eftersom att vi tror på att de är konstruerade av en massa andra byggatenar, tror vi inte att vi måste använda existerande preferens/referensramar för att bygga nya.

Socialt tror jag snarare att en vernaculär digital arkitektur tar utgångspunkt i lokala frågor (som inte behöver vara unika bara här) och jobbar med lokala aktörer som inte är beroende av globala lösningar. Gehry i LA är kanske vernaculär, men inte i Bilbao. Foreign Office är det kanske i Yokohama, men inte i London. Det handlar mindre om stil än sammanhang och framförallt vilken kund och brief man har - och framförallt hur resultatet agerar.

En arkitektur som svarar på konkreta materiella frågor i sin samtid kan vara fånga en plats kultur tror jag, utan att den behöva reproducera förställningar om vi och dom - men för att göra det behövs tron på att vi och dom inte är de enda byggstenarna. Receptet en del Zlatan och en del skånelänga tror jag inte är det mest intressanta (men det kanske funkar..)

Till sist: det digitala handlar om ekonomi. Genom att använda digitala produktionsmedel både i att ta fram, fördjupa och producera arkitketuren tillsammans med alla förgånde aspekter tror jag de bärande lösningarna kan bli mer unika och mer relevanta. För att det ska vara möjligt tror jag att det måste finnas en tro på att verktygen, från skiss till produktion kan vara så skarpa och bärande att de integreras i projektet från början.

Det fina med detta förhållningssättet är att det måste tautgångspunkt i beställare som finns, frågeställningar som måste lösas, produktionssätt och tekniker som existerar och lösningar som byggherren har råd med. Allt detta finns, men det som saknas är arkitekterna som ser till att det händer.