7106

Allting som finns finns. Enkelt. En tanke är alltid verklig. Den har alltid en utbredning med en gräns i tid och rum. Från det att den fötts måste den reproduceras för att finnas kvar, den måste lagras i ett rum, dvs i relation till något annat för att finnas kvar. Om jag glömmer min tanke men har den nedskriven kommer den återinträda som en ny tanke. Den nedskrivna tanken kan alltså upphöra att existera, för att pånyttfödas. Om ingen tänker den finns den inte.

Det enda som kan existera är rumsliga relationer. De är alltid ephemerala, dvs de kan alltid upplösas.

Alla relationer kräver en rumslig kontinuitet. Eller: relationer är rumslig kontinuitet. Tid är ett uttryck för rumslig rekonfiguration (rörelse). Vi kan inte tänka förändring utan förflyttning. Upplösning är förflyttning.

Alla objekt är något annat än sina delar, men utan sina delar är de ingenting.

För att någonting ska kunna fortsätta existera krävs allianser som reproducerar objektet. Molekylära allianser i stolen jag sitter i reproducerar stolen. Med tiden kommer de försvagas, eller rättare sagt forma nya allianser, i form av korrosion och nötning.