Statik är dynamik med frekvens noll

Att närma sig saker utifrån hur de agerar handlar inte om att förneka sakerna som de ting de är. Tvärtom. Den grundläggande poängen handlar om att se verkligheten som ett simultant handlande och varande. Ingenting kan undgå sin position i tid och rum, vilket betyder att alla saker är efemerala och alla handlingar äger rum någonstans.

Objekt som verkar statiska är det bara under ett väldigt långt tillfälle, ibland väääldigt långt, kanske till och med för evigt, men det är i så fall bara en tillfällighet så att säga. För att en sak ska agera autonomt krävs att dess interna krafter vid alla tillfällen ska vara starkare än dess omgivnings. När vi säger att ett objekt definieras av sin omgivning omfattar det lika mycket hur omgivningen påverkar objektet som hur det inte lyckas påverka objektet. Vilka krafter finns inte i objektets omgivning och vilka krafter får aldrig finnas där? Där hittar vi objektets gränser.

Alla ting är kontinuerligt sammankopplade, även om de inte alla står i direktkontakt med varandra. När vi pratar om avgränsningar i form av ett objekt tänker vi på en region av verkligheten. När du och jag har olika världsbilder är det just olika regioner vi menar. Den stora tillgången är att våra bilder både överlappar och angränsar varandra då de tillhör samma verklighet. (De refererar inte till samma verklighet - de är skapade av samma verklighet).

Meningen med den här posten var att få in ett påstående från MAXLABs dynamikgrupp, nämligen så som rubriken säger: statik är dynamik med frekvens noll. Vår modell av verkligheten måste bygga på att allting skakar även om det aldrig gör det. Det är lika intressant att titta på vad som får något att vibrera som att se vad som får det att stå still.