Stabilisering

Vi använder stabilisering som ett nyckelord för hur världen konstrueras. Stabilisering kan ske under längre eller kortare tidsintervaller, men grundprocessen är den samma: något påverkar något annat - en stabil relation upprättas. Alla konstruktioner utsätts för påverkan av olika intensitet. De krafter som håller ihop konstruktionen stabiliserar det. (De som försöker lösa upp konstruktionen destabiliserar det, men det är i grund och botten samma sak). Om krafterna är statiska eller dynamiska spelar ingen roll, inte heller om de ligger utanför eller innanför konstruktionens gräns, eller om de är utbytbara. De ska bara klara ett test för att vara stabilserande: konstruktionen förstärks av deras närvaro.

Tänk dig att du flyger drake. Det är starka vindar, och du fäster draken i marken. Linan är stabilserad i relation till jorden och till vinden. Du kan nu röra dig längst linan, hissa upp saker och bebo den.

Även om vi inte vet hur länge krafterna som stabiliserar objektet varar, eller var de kommer ifrån, kan bi nöja oss med att objektet är stabilt för tillfället. Tar vi bort en av fästpunkterna, eller linan så kommer objektet att upplösas. Det räcker i viss mån för att förstå vad objektet är.

Du står på ena sidan av en bäck. Du hoppar över till andra sidan och tillbaka igen. Du skjuter ifrån med ett ben på var sida så att du befinner dig över bäcken trots att bäcken är för bred för dig att stå med ett ben på båda sidorna.

En stabiliserande kraft kan vara destabiliserande om man zoomar in på den. När du skjuter ifrån med foten rör du dig bort från ena kanten, dvs destabilserar din relation till kanten, men samtidigt rör du dig mot den andra. De två destabilserande rörelserna agerar tillsammans stabilierande, då de låter dig bebo ett rum som du inte kan befinna dig i utan rörelse.

Rum/objekt byggs upp av intrikata system av stabiliserande och destabiliserande krafter. Förenklat kan man säga att en vägg blir stabilare desto solidare den är. Öppningar såsom fönster kan verka destabilserande, men de stabiliserar samtidigt en relation mellan väggens två sidor. Väggens uppbyggnad skapar ett handlingsutrymme för andra objekt på båda sidor om den: hade den inte varit stabil hade detta handlingsutrymme inte funnits då det t ex hade regnat tegelstenar där.

Ett rumsobjekt utgörs av både stabila gränser och destabiliserande kopplingar utåt. Det är dess specifika konfiguration som ytters stabilserar dess agerande som en sammansatt helhet.