Konstruktioner

Materialismen ger oss verktyg att förstå hur vi kan interagera med vår omvärld. Vi förstår att ett objekt kan påverka oss direkt, att vi kan påverka det och att vi kan påverka vår förståelse av det och därmed hur vi låter det påverka oss. Bara för att diskurser inte kan flytta berg, betyder det inte att de är verkanslösa inför hur vi tar oss runt dem.
Vi är emot dikotomier mellan aspekter av verkligheten. En människas kön är t ex en social-biologisk konstruktion, inte det ena eller det andra. De komplexa konstruktioner som utgör vårt samhällsbygge interagerar framföraalt över de gränser som vi kallar teknik, ekonomi, kultur, politik, eller vad vi nu väljer att dela upp världen i. Var för sig kan våra kunskapssystem vara rigoröst uppbyggda, men med utgångspunkt i något specifikt är det de som verkar godtyckliga.
Det vi bygger är aldrig godtyckligt om än osystematiserat. Sociala konstruktioner är inte mer godtyckliga än byggnader, träd eller fakta. Poängen är att alla konstruktioner är bräckliga, med krafter som försöker stabilisera och destabilisera dem. Det betyder att allt som vi tycker om behöver vårdas och allt vi ogillar kan rivas, men ingenting kan existera utan att det hålls samman på något sätt.
När vi bygger något nytt måste vi fråga oss vilken grund vi står på, både för att inte förstöra något värdefullt och för att se till att det vi skapar blir hållbart.
Men när vi vill riva något måste vi också fråga oss vad det är spm håller det samman? Är det något vi egentligen värderar som något positivt och egentligen vill bevara eller befinner det sig utanför det vi bryter upp och kommer det därmed finnas kvar?
En del saker verkar kunna röra sig fritt mellan olika sammanhang utan att upplösas. De är extra användbara, men mest intressanta i hur de kan skapa något nytt tillsammans med andra saker, och hur de kan skapa utrymmen för handling.