Konkret no 3: Nya resursanvänding

Som materialist måste man förstå värdet av ting.

Det är en kulturellt konstruerad paradox: Vår föreställning om att de som vill ha ut mest av det materiella inte vet vad det är värt. Men det är en paradox konstruerad av dem som haft kontroll över det materiella och därför valt att engagera sig i det "immateriella".

I den värld där det immateriella var förknippat med dygd, var pengar det enklaste sättet att mäta värden. Vi, materialister, förstår att en sten lagd ovan på en annan utgör ett värde i sig, eftersom att det krävs mer kraft att flytta den än att låta den vara kvar. Kanske är det vår tillgång till digitala texter, musik och filmer som gör oss så slösaktiga med data, men försiktiga med det gripbara.

Det vi inte förstår är att när pengar är vårt huvudsakliga medium blir allting till komoditeter. Även tjänster blir en handelsvara. Pengar gör verb till substantiv. De enda predikat som är värdeskapande är köp och sälj - allt annat är produkter. Med det materiella i fokus är det istället processen som är värdeskapande. Med ändliga resurser handlar det om vad du gör med de du har. Att konstruera kvalitet av en given kvantitet är en helt annan förutsättning än om du är en kvantitet bland andra.

Misstolka oss ej - vi tror inte att pengar kommer att försvinna - men pengar kommer inte längre vara "värderingslösa" i och med att materiella faktorer alltmer internaliseras i ekonomin. Dessutom kommer resurshantering bli allt viktigare i hur vi konstruerar samhället. Allt mer tid kommer läggas på allt färre saker. På det viset är kanske tiden mer som ett palindrom än ett hjul.