Samarbete

Just nu befinner vi oss för långt ifrån så många av dem vi gillar. Vi längtar efter något gemensamt att samlas runt. Ibland känner vi krafterna runt någon annan, men de känns så långt borta och riktade åt något annat håll.

Ibland är de så nära, men riktade mot oss, eller så rör vi oss parallellt utan att kunna göra gemensam sak. Vi är rädda för att vårt euklidiska univerum inte består av räta linjer utan cirklar med oändlig radie, men att vi rör oss ifrån varandra även när vi är på väg åt samma håll. Bra dagar tror vi samma sak, men tvärt om - att vi håller på att konvergera. Hur som helst verkar det ta allt för lång tid - och i väntan sysslar vi med sånt som inte berör oss. Eller rättare sagt sådant som vi inte får tillåtelse att beröra även om det är i våra händer.

Ingenting existerar i ett vakuum. Vi hittar små öar av tillfredsställelse där vi kan bygga något riktigt, men de är oftast så personliga eller opersonliga att det inte spelar någon roll. Vi vill inte rädda världen - missförstå oss rätt - vi vill bara göra den bättre, men inte bara för oss själva.