7106

Arkitektur har ju som bekant utforskats ur språkligt perspektiv. Men text är mer som rum än rum är som text.

Vi tänker ofta på text som kronologisk, men det är bara ett sätt att följa det. (Ljud är kronologiskt, inte text.) Som läsare är du precis som rumsligt subjekt positionerad i texten, med en möjlighet att röra dig, fritt, men med rumsliga begränsningar. Om du vill ta dig ur texten måste du lämna den, gå ur den, till ett annat rum, som nödvändigtvis inte måste vara text, men alltid ett rum. Vi säger oftast att vi är inne i en bok, precis som vi säger att vi är inne i ett rum, men egentligen är både rummet och boken per definition utanför oss. Prepositionen "i" innebär att man har skapat en relation med rummet/texten som ger oss upplevelsen att vara omslutna.

Till skillnad från byggnader så skiljer vi inte på exteriör eller interiör text, den skapar samma relation. Relationen till arkitektur är givetvis likadan, det är inte en fundamental skillnad att vara utanför eller inne i en byggnad, dess möjlighet att skapa en relation till subjektet är samma.

Att bläddra är precis samma sak som att öppna en dörr, eller kanske en garderob. Du måste förflytta dig för att se, du måste utföra ett arbete för att ta in eller uppslukas. Ljus, skala, textur spelar roll i hur relationen uppstår. Och du befinner dig alltid på utsidan.